onsdag 28 september 2011

Får jag strypa någon?

Men vilket jävla skitsnack. Jag har under ett halvår haft en chefsroll och kämpat som ett djur för att få ordning på saker. Men när det finns folk som inte vill lyfta på sin jävla röv och göra nåt så är det svårt att få till det. Hur skulle det se ut i ett fotbollslag om alla sitter på bänken och tycker att det är lagkaptenen som ska sköta spelandet?

I dag så var det dags att kliva av och lämna över till en annan. Och vad får jag höra då? Jo att det var mitt fel att vi inte har sparkat in tillräckligt många bollar i målet. Jag som har slitit som ett djur för att försöka få upp spelarna på plan.

Men tack så jävla mycket.

fredag 23 september 2011

Orgasmer

Jag hörde på radion, nåt program på P3, där de pratade om fejkade orgasmer. En tjej tyckte att det var bra att ta till om sexet var dåligt för då kom kille fortare och så var det över. Min första tanke var: hur kan sex vara dåligt? Fast visst kan det väl säkert vara det. Men jag tycker det mest handlar om hur jag mår om sexet blir bra eller inte. Alltså, om jag mår bra och är tänd och upphetsad så ser jag till att få det jag vill ha = bra sex. Om jag är trött och inte tillräckligt upphetsad så kanske det inte är så superbra till att börja med, men oftast så tänder jag till efter en stund och då blir det bra i alla fall. Eller så säger jag till, nä jag orkar inte. Och låter bli.

Fast jag antar att den här tjejen tänkte på tillfälliga sexförbindelser. Kanske det inte är lika lätt då att styra upp sexet. Men jag tror nog jag skulle göra det ändå. Varför ska man annars ha sex? Kanske är jag helt enkelt tillräckligt vis och erfaren nu för tiden för att ha meningslöst sex.

Vi har inte klamydia förresten. Fick provsvaren igår och det var negativt. Jag hade blivit ganska förvånad om vi hade haft det. Jag vet att man inte alltid känner av det men det fanns liksom inga tecken alls. Har haft klamydia två gånger förut och även om det inte var solklart så märktes det.

Vi firade det med att ha sex. Tänka sig. Vi övervann tröttheten och sexade loss. Jag fick en riktigt skön orgasm. När P smeker mig så får jag för det mesta mycket skönare, mer intensiva orgasmer än när jag smeker mig själv. Men å andra sidan så vet han ju inte exakt när han ska fortsätta och när han ska sluta eller om han ska trycka hårdare eller så. Oftast slutar han för tidigt. Jag brukar styra honom men mitt i orgasmen är jag sällan tillräckligt närvarande för att kunna styra ordentligt. Vi har pratat om det efteråt och han försöker, men jag vet ju själv hur svårt det är. Om jag smeker eller suger av honom så tycker jag alltid det är skitsvårt att veta hur jag ska göra precis när det går för honom. Helst skulle jag vilja lämna över till honom den där sekunden innan det går.

Vi kanske får ta ett snack om det här igen.

måndag 12 september 2011

Slump eller vad?

Kikade in på en blogg och där läste jag om Klamydia - hur man gör för att testa sig över nätet. Tänkte att ja, det är ju bra men inget vi behöver. Vi har ju knappt sex ens med varandra.

Sen så loggade jag in på en mailadress som jag inte kollat på länge och där hade jag fått ett meddelande från killen vi träffade i våras. Han i sin tur hade fått veta att han har klamydia. Och kan ha smittat oss.

Så jag beställde hem två test, ett till P och ett till mig. Lika bra att kolla.

Inte för att jag vill ha klamydia men samtidigt så blev jag nästan lite glad - tänk, jag har ett sexliv i alla fall, annars skulle jag ju inte kunna ha klamydia. 

fredag 9 september 2011

Nyrakad



Nyrakad... det känns bättre. Och så gick jag ut till djuren och städade och fixade lite åt dom. Man ska aldrig underskatta kroppsarbete och frisk luft. Och rakapparater.

Blä

Loggar in på facebook och alla är så positiva. Det är fint väder! En bra dag! Solen skiner! Ja, jag ser att solen skiner. Det är vackert. Det är fredag. Men jag är så jävla seg, trött och har ingen lust alls. Jag vill ha kul, snacka skit, skratta.

En kompis som kraschat efter ett långt förhållande berättade igår att hon mår bra igen och att hon börjat dejta och haft sex. Åh det lät så enkelt. Hon bara skaffade nån att ha sex med liksom. Jag har ju P men jisses, vi orkar inte ta tag i det. Och så vår loverboy som hörde av sig och vill träffas. Och jag som känner mig tjock och ful.

Nä jag behöver göra nåt. Ska nog ta fram rakapparaten och raka av mig håret som börjat växa ut. Det ger mig alltid en kick. Det är lite som att håret skymmer mig och när det faller så kommer jag fram.

Jag började i alla fall dagen med bra mat. Alltid nåt.

onsdag 7 september 2011

Jag ser väl hur jävla sur ut jag vill

Jag kom på en sak som jag blir så jävla arg för så jag bara måste skriva av mig. Jag har en kollega som väldigt ofta måste fråga om jag är ledsen eller om nåt är fel.
- Varför harklade du dig nu, kan hon fråga, är det något som är jobbigt?
- Du ser inte glad ut, är det något som är fel?
Eller som en kille jag var ihop med:
- Varför står du och ser så jävla sur ut för?
Men alla de här gångerna när jag får sådana frågor så blir jag helt överrumplad. För jag var inte sur, ledsen, arg eller besvärad utan jag bara var. Jag.
Men för varje sådan här grej så blir jag mer och mer medveten om hur jag ser ut, hur jag beter mig. Oj, kan jag tänka, ser jag inte tillräckligt glad ut nu? Eller är det dumt att jag står med armarna i kors? Borde jag låta bli att skruva på mig i fall det kan misstolkas? Vågar jag hosta?
Och det är ju helt jävla sjukt.
Att jag inte bara kan få vara.


Men så upptäckte jag häromdagen att jag frågade P samma sak. Är det nåt som är fel, du ser så moloken ut. Och jag fattar ju att det handlar om osäkerhet hos den som frågar, att den speglar sig i det den tycker sig uppleva hos den andra.


Visst ska vi bry oss om någon ser ledsen ut. Men ibland behöver vi nog fundera över om vi verkligen behöver gå om kring och se och vara behagliga hela tiden. Mina mungipor råkar peka nedåt om jag inte ler. Och jag råkar vara en sådan person som gärna står en stund i ett hörn och betraktar. Och dessutom är jag väldigt öppen med mina känslor så de som känner mig borde veta att jag berättar om det är något som trycker mig.


Så snälla (alla ni som känner mig men ju inte läser det här eftersom jag är hemlig) låt bli att läsa in så jävla mycket i hur jag ser ut. Jag ser sur ut ibland utan att vara det men jag är faktiskt inte här för att behaga.

Filmjölk

Jag är deppig. Det är lite motigt just nu. Men något som gör det extra jobbigt är att jag inte riktigt vet vem jag ska prata med om det. För jag skulle behöva prata av mig.

Jag har flera riktigt bra vänner, jag har P som jag kan prata med om allt och jag har en kollega, en mamma, en syster osv som jag skulle kunna prata med. Men grejen är att jag vill prata av mig utan att få några goda råd. Jag vill bara få häva ur mig och få lite medhåll en stund.

När det blir så här så tröstäter jag. Och jag vill hemskt gärna dra täcket över huvudet och sova bort några timmar.Fast det gör jag ju inte.

Egentligen tror jag att jag mest har tråkigt. Jag har inget riktigt att bita i varken på jobbet eller i andra sammanhang. Min tillvaro är lite som ljummen filmjölk just nu. Inga kickar, inget som är utanför boxen, inget tokigt eller extra roligt.

Och då skulle man ju kunna tycka att när en gammal loverboy hör av sig och vill ha en dejt med oss så borde jag väl jubla och säga kör i vind. Lite rajtantajtan borde väl kunna pigga upp. Jo, om jag inte kände mig ful och otillräcklig och tjock så kanske det kunde ha varit nåt.

Blask.