Ligga

På Facebook har det startats en sida som heter Ta håret tillbaka med syftet att stödja kvinnor som vill låta bli att raka sig. Eller som vill raka sig för den delen. Det handlar ju om att få vara som man vill. Men många (unga) killar har nästlat sig in för att skriva elaka kommentarer om de kvinnor som lägger upp bilder på sina orakade armhålor. En populär kommentar är att tjejerna inte kommer att få ligga (med de 17-åriga killarna som skriver antar jag) för att de är orakade. Jag funderade över detta och räknade lite på den tid jag skulle behöva lägga ner för att ev attrahera dessa killar. En timme för att raka mig noga över hela kroppen, en timme för smink och hårfix, en timme för att hitta rätt kläder (eller troligtvis mer eftersom jag skulle behöva köpa nya kläder), ytterligare några timmar för att leta reda på och ragga upp en 17-åring och sedan några minuter för själva sexet. En hel arbetsdag skulle det gå åt till detta. Det känns inte speciellt intressant med tanke på att jag utan vidare ansträngning kan ha njutfullt sex med min man. Jag tror de här killarna lever i en fantasivärld där de själva är gudar som tror de kan sätta reglerna och att alla vill ha dem. En vacker dag vaknar de nog och upptäcker att det var just en fantasi och inget annat.

Hat

Detta om orakade armhålor hos kvinnor. Vad ska jag säga? I min lilla värld är det självklart att jag är älskad, det har inget med mitt hår att göra. Jag ser inte ut som en fotomodell. Jag är tjock, har bristningar, hår på benen, fittan och under armarna och en massa andra platser med, jag har rakat huvudet, jag har glasögon, jag ler inte hela tiden. Jag rensar avlopp, gör rent hos djuren, hugger ved, gillar att gå runt i stövlar, skitar ner mig, luktar svett mellan varven. Jag är älskad, jag har sex med min man och jag har inga problem med att hitta andra människor som vill ha sex med mig om det skulle behövas. Många människor tycker om mig, ser mig som en mjuk, omtänksam, rolig människa.

Det är inget konstigt med det här. Inga motsättningar. Det finns säkert många som känner igen sig.

De här reaktionerna som kommer (främst från unga killar verkar det som) på att det finns kvinnor som inte vill raka sig kan säkert ses på flera sätt. En del vill bara bråka för att det är kul och för att de kan. Andra är nog frukten av ett hårt normsystem. Många blir säkert rädda när deras tillvaro gungar till.

Jag tänker att jag inte ska bry mig. Att det här snart har blåst över. Men så läser jag några kommentarer till, de tar visst aldrig slut. Jag hamnar på en blogg som spyr ut sitt hat mot kvinnor.

Och plötsligt börjar jag må illa. Jag känner en djup sorg och ett illamående över att det finns så mycket hat mot kvinnor. Att så många män/pojkar har så mycket hat i sig att de måste göra en blogg enbart för att trycka ner kvinnor, att de måste skriva kommentar på kommentar för att trycka ner kvinnor. Det är som en hydra. Vi försöker hugga av huvud efter huvud men det skapar bara fler.

Det finns många kloka, varma, kärleksfulla, intelligenta män därute som försöker göra sitt. Men jag undrar ändå vad dessa hatande pojkar gör med vårt samhälle. De är som en cancersvulst som aldrig låter oss bli friska.

Chatt

När jag kollade mailen för ett tag sedan upptäckte jag att det blinkade en ruta om att någon ville lägga till mig på mailchatten. Jag är inte så insatt i detta och irriterade mig mest på att det blinkade hela tiden så jag klickade på nåt. Tydligen lade jag till denna (enligt nicket) sexiga tjej. Och idag så började hon (?) skriva till mig. Först tänkte jag inte svara men så slängde jag iväg nåt ord. Hon skrev på engelska och ganska snart hade jag kunnat ha ett hett sexchattsmöte med henne om jag hade velat. Jag fick också en länk till hennes webbcam. Jag behövde inte ha nån cam själv, det var helt ok. Och det kostade inget fast det såg ut så... skrev hon.

Jag undrar var hon kom ifrån. Hur det hela funkar. Hur hade hon fått tag på min mail eller är det nåt jag har missat? Antagligen.

I vilket fall som helst så avstod jag.

Jag har funderat en del sedan jag läste det här inlägget hos Klumpesnusk. Jag har nyligen skaffat mig en surfplatta och wordfeud. Jag älskar att spela Alfapet, Betapet och Wordfeud och för mig är det spel. Inte en möjlighet att chatta med någon jag inte känner. Men jag har upptäckt en sak. När jag spelar wordfeud med folk jag inte känner så kan jag ganska snart utläsa vad som kommer att hända utifrån deras namn och bild. Själv har jag en bild på min hund. Och de som har bilder på sina husdjur, en blomma eller nåt annat spelar på utan att chatta så mycket mer än att skriva ett hej eller tack för matchen. Medan de som har en bild på sin nakna överkropp eller sitt ansikte med en sexig min ganska snart avbryter sitt spelande med mig när de upptäcker att jag har en hund som bild. Så tydligen är wordfeud en inkörsport till sexchattande. Intressant. En hemlig värld av erotiskt kontaktskapande. Och jag med hundbild har alltså avsagt mig detta utan att jag haft en aning. Förrän nu då.

Jag behåller nog hundbilden. Wordfeud är fortfarande roligast som spel. Vill jag sexchatta finns det andra vägar att gå.

Fast jag hade en intressant wordfeudchatt häromdagen. Jag fick till några bra ord och gick snabbt upp till flera hundra poäng medan tjejen jag spelade mot bara hade några få poäng. Då skrev hon till mig att jag fuskade. Jag svarade bara med ett frågetecken för jag tyckte det var så dumt. Men hon gav sig inte utan fortsatte skriva att jag fuskade och att det var så tråkigt att spela mot fuskare. Så då skrev jag att jag inte behövde fuska och om hon inte klarade av min nivå så kunde hon ju ge upp och hoppas på någon mindre intelligent nästa gång. (Ja det var inte så snällt, jag vet.) Då frågade hon om jag var en kille. Och jag kan inte låta bli att fundera på varför hon ställde den frågan. Är killar i hennes värld smartare eller elakare än tjejer? Eller ville hon bara sexchatta?

Jämställdhet

Idag är det internationella kvinnodagen och min morgontidning skriver om jämställdhet. Och alla har väl sin egen definition av vad jämställdhet är. Att dela lika på hushållssysslorna är en ganska vanlig kommentar men jag skulle vilja se bortom det.

Om jag kokar ihop det så kommer jag fram till att för mig handlar jämställdhet om att åtnjuta samma grundrespekt, oavsett kön. Eller egentligen att könet inte ska vara det som skiljer oss åt i sammanhang som inte alls har med kön att göra.

Att kvinnor och män i många sammanhang har olika lön för samma arbete är naturligtvis uppåt väggarna. Det är som att säga att mörkhåriga ska ha lite mindre betalt än ljushåriga, eller att korta är värd en högre lön än långa. Och att mer eller mindre tvingas att göra något eller tvingas avstå något pga av sitt kön är lika fel det.

Vi har alla skyldigheter och vi borde alla ha samma rättigheter. Men vi har olika förutsättningar och vi vill olika saker. Det som är viktigt för mig är troligtvis inte alls viktigt för någon annan. Jag tycker inte att alla borde tjäna lika mycket oavsett vad de gör, jag tycker inte det spelar någon roll vem som gör vad i ett hushåll eller i en familj så länge alla inblandade känner sig nöjda med fördelningen och ges samma möjligheter. Däremot är det alltid bra att fundera en vända över sina val, för många val vi gör grundar sig på en könsstereotyp uppväxt eller könsstereotypa förväntningar som vi kanske inte alltid är medvetna om. Och om vi hade fått möjligheten kanske vi hade valt annorlunda.

Det finns skillnader mellan män och kvinnor. Det finns också skillnader mellan män. Och mellan kvinnor. Men skillnaderna eller likheterna mellan könen borde inte vara det som ger oss en bättre eller sämre position. Vi är alla människor och vi borde börja där.

Bakgrund

Jag sitter och väljer skrivbordsbakgrund på datorn. Av någon anledning har det blivit viktigt för mig att ha en bild som speglar det jag vill känna och som jag blir glad av. Det ska vara rätt färger, rätt motiv, rätt ljus - för just den här perioden. Jag byter bild med några månaders mellanrum.

Den här gången blev det en vårig bild, jag behöver ljus och mjuka, glada färger just nu. Genast känns det bättre. Tänk att en bild kan göra så mycket.

Orgasm

Jag läste i en blogg om orgasmer och hur de beskrivs i litteratur. Det är himlastormande och fyrverkerier och hur många känner egentligen igen sig i det? För även om det kan vara otroligt skönt så tycker åtminstone jag att det är mycket mer jordnära och inåt. Jag är väl aldrig så mycket i mig själv som när jag får orgasm. Hur upplever du det?

Sex

Jag har nyss haft sex med P och som alltid när jag haft sex känner jag mig lite mer som människa. Jag känner min kropp, delar som annars inte propsar på så mycket uppmärksamhet. Det gick ganska fort för P och för mig med.
Det blir så när vi inte har sex så ofta, sa P. Det blir liksom mer känsligt då.
Och då började jag fundera på hur ofta vi har sex. Ungefär en gång i veckan, tror jag. Som minst ca 3 gånger per månad och som mest kanske två gånger i veckan. Det är säkert inte alls speciellt lite men jag tycker att det känns som en oändlighet mellan varje gång vi har sex.
Det är så mycket som blir bättre när vi har sex. Jag känner mig mer värd, mer älskad, mer närvarande och jag tycker om mig själv mer. Och då är jag ändå en människa som tycker om mig själv hela tiden. Och som inte tvivlar på att jag är älskad. Kanske handlar det om att ha tillgång till hela sin kropp och sitt medvetande, att låsa upp.