tisdag 20 november 2012

Mitt i ingenting

Vart har livet tagit vägen?

Jag är mitt i det, ja. Jo, här är jag och livet händer ju hela tiden. Men jag väntar på något. En förändring av något slag.

Det är svårt att erkänna, ens för mig själv, att jag inte vill. Fast jag vet inte. Jag vet inte vad jag vill. Antagligen för att jag inte vill erkänna det helt och fullt för mig själv.

Men jag är som en kastrull med mjölk. Locket är på och snart, snart börjar det koka. Och vi vet ju hur det funkar att koka mjölk och vända ryggen till för ett ögonblick. Så jag stirrar stint på locket, jag står med ena handen på vredet och den andra på kastrullhandtaget.

Inbakad i ångest.

Det är jobbigt att känna hur det tunna skalet börjar rämna.

Jag tänker på jordens undergång och önskar nästan att det inte var en skröna.