Utnyttjad

Jag är så less och ledsen. Fast jag borde vara arg. Jag vet.

Jag är så jävla pissad på. Här har jag människor i mitt liv som säger att de tycker om mig, som bryr sig om mig. Och som lik förbannat bara utnyttjar mig skamlöst. För att de kan.

Jag borde vara så jävla arg. Men ilskan sitter omgärdad av ledset ludd. Kvävd i ledsenhet.

Fast det behövs nog bara att någon sticker hål på det där luddet. Den människan riskerar att få allt över sig. Den människan kommer nog att ångra sig i så fall.

Men till dess är jag ledsen.

Snäll som fan

Jag är för snäll. Det har jag fått höra så många gånger. Jag är för snäll och folk är inte sena att utnyttja det. Det står mig upp i halsen, både att bli utnyttjad och att höra att jag är för snäll.

Idag blev jag arg, en liten stund. Men sedan kommer ledsenheten igen. Jag drömmer på nätterna att jag är arg. Att jag skriker och slåss och till och med har ihjäl folk. Men när jag vaknar är jag bara ledsen.

Men grejen är ju att jag inte vill vara arg och inte heller ledsen och inte må dåligt. Jag vill må bra, känna mig lugn och trygg och känna att det jag är och gör är helt okej.

Jag matar tomheten med godis. Det hjälper inte. Det gör det värre. Men det är den enda tröst jag har.